.

Haha, för två veckor sedan, då alla utom jag åkte hem från landet trodde jag att det skulle bli två ensamma veckor av jobb jobb jobb och en massa "men-det-här-kanke-är-bra-nu-kan-jag-vila-upp-mig-tänk" vilket bara var och fortfarande är ren bullshit, bara ett jag-kan-klara-mig-själv-och-vara-ensam-i-två-veckor-inbillande. Jag var ju så utvilad och vile bara inte VILA mer. Men - trots allt resulterade veckorna i det totalt motsatta jämfört med vad jag hade väntat mig. Vi träffade våra Ljusteröpojkar och har haft roligare än någonsin. Vi har haft myskvällar på Fåglarö, party i lador (?) på Ljusterö och sköna grillkvällar.

I söndags blev det grillkväll på Sandön och med min och Lisas båt begav några av oss i personalen tillsammans med lite annat folk till den grymma ön med en lång underbar strand. Kvällens höjdpunkt var då Robin plötsligt anser att vi behöver ett flak öl till. Killen langar upp sin mobil och ringer ett samtal: "Ett till. Sandön. Jep. Sydväst om Ljusterö. Jep. Tar 20 minuter kanske. Grymt. Tja." 10 sekunder senare bryts tysynaden kring ön av ljudet av en vattenskoter. Dit anländer en kille med matchande våtdräkt på skoter och stannar några meter ut i vattnet. Han öppnar bagageluckan, langar upp ett flak öl och lämpar det i vattnet. Ett snabbt "där har du Robin" och sedan är snubben borta i ett svisch igen. Klockrent.

Det största mysteriet som jag ända sedan jag var liten aldrig har förstått är hur sommaren kan gå så satans fort. Det känns som om det var igår som jag & Steph sprang ner till tunnelbanan den 8:e juni med vetskapen att vi aldrig någonsin skulle behöva ägna mer av vår tid åt åk 2 igen. Hela den "långa" sommaren låg framför oss och väntade och nu, även fastän det är fyra veckor kvar, är den liksom över. Senast igår kväll var jag tvungen att säga hejdå till ännu en och nu är det jag själv som åker härifrån på måndag. Kanske kommer jag ut igen, sommaren är ju verkligen inte slut än, men det är folket som kommer att saknas. Och det kommer dröja ett helt år tills vi träffas igen. ICA stänger igen för gott och för varje dag fattas det mer och mer saker i hyllorna när man vid lunchtid går ut och börjar fronta butiken för andra gången på dagen.

Något som dock gör att det känns lättare att inse att Fåglarö-tiden är över för den här sommaren är att nu börjar de sköna veckorna hemma. Folket börjar återvända till stan och nu väntar färder ut till andra landställen, födelsedagsfester och mysiga kvällar därhemma istället. Och jag antar att jag kommer att älska det lika mycket som jag har älskat den här sommarens händelser och folk.

Trodde att det fanns vissa perioder av mitt liv som skulle vara mycket svåra att kunna slå. Men - veckan i San Remo i Italien slår allt det jag tidigare upplevt med hästlängder. Har nog aldrig upplevt en så rolig vecka med så många sjuka händelser, så mycket festade, så många sköna människor och så mycket garv på en enda vecka. För det var verkligen grymt, och resan dit nästa sommar kommer ha stor press på sig för att någonsin kunna uppnå samma status som denna. Men som jag längtar (sitter här och dör för tillfället, ta mig tillbaka?). Kan omöjligt beskriva denna vecka med ord så jag låter bilderna tala för sig själva. Och det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord...

And we're off. Idag är dagen D, nu åker vi äntligen. Anledningen till att jag har längtat så grymt mycket efter att få komma iväg är i stort sett all den här stressen från det gångna året som jag äntligen kommer att få flippa. Jag gick in i väggen där ett tag och det har varit en vinter med en stress som jag själv inte märkte att jag inte klarade av. "Det är bara att kämpa, snart tar det slut" tänkte jag. Men problemet var ju bara att det tog aldrig slut. Så att jag nu äntligen skall få åka iväg och slippa allt det här ska bli otroligt skönt. Att bara få slippa den där huvudvärken som alltid annars envisas med att aldrig försvinna. Att bara kunna gå upp på morgonen, kolla ut genom fönstret och se solen skina, stoppa fötterna i tofflorna nedanför sängen och sitta på terassen och se ut över havet medan man äter frukost är något som därför verkligen lockar just nu. Dagar i solen på stranden och sena kvällar med gänget, upptaging av nät i gryningen och övernattningar på bryggan.

Och även fastän lovet nu innebär att jag äntligen får ett efterlängtat avbrott från den gråa trista verkligheten kommer jag dock sakna er alla otroligt mycket. Kom jättegärna och hälsa på på Fåglarö eller slå en pling när som helst. Tills dess, ha en underbar sommar. Vi ses snart igen.

En pappa ~40 och dotter ~5 står och väntar på att ljuset ska bli grönt för gångtrafikanter. Ljuset för cyklister är redan grönt.
Pappan: Äh, vi går!
Dotter: Är vi cyklar idag, pappa?
Pappan: Ja, vi är cyklar idag också.